allting har förändras men du finns kvar

jag ska vara ärlig, jag är rädd för förändringar. för att se vad som försvinner och för att så fort lära känna det nya. jag vill inte att saker ska försvinna och jag vill inte att folk ska förändras.

allt blir bara så mycket sämre. jag känner så mycket avstånd. det kommer och går hela tiden. asså alla älskar ju sommaren men det och nånstans tvärtom för mig i vissa tillfällen, det är så mycket som händer och för mig så är det inte oftast bra saker så jag sitter med en klump varje dag och bara väntar på en förändring som jag nu ska vara beredd på. hur sjukt det än låter längtar jag till skolan. men mest längtar jag tillbaka till forellen, bergfoten och mellanbergsvägen och alla människor som bara har passerat mig i mitt liv som på ett jävla rullband.

jag vill inte växa mer, jag vill inte bli äldre, det är för svårt, det bli så mycket krav och så mycket man måste göra, man får inte vara sig själv en minut och man inte är helt fucking själv. men jag vill inte vara själv heller.....